trött
Inne på andra skoldagen och jag har redan ångest och huvudvärk.
Skjut mig.
Natha är dum, hon har ingen skola.
Nu ska jag sova.
P.S Hör och häpna! Igår hade antalet personer som besökt bloggen stigit till 9, ojojoj.
Så välkommen åter alla 6 nya läsare.
Jag är patetisk.
Haha, jag gick in för att se om någon hade läst min blogg idag, och det var det.
Tre personer.
TRE.
Tre personer.
TRE.
Dags för en ny start?
Sommarlovet är över, skolan har börjat. Tråkiga rutiner i vardagen kommer så småningom komma tillbaka och sommaren och lovet kommer snart vara ett minne blott. Det känns inte så bra, men kanske är det också möjlighet för en ny start. Jag behöver starta om min hjärna och definitivt min kropp. Fan vad man är onyttig på sommaren. Helt sjukt.
Sista året nu. Sista jävla året. Ganska skönt att ha det i baktanke när man känner att skolstarten känns piss. Jag fick ett dåligt schema, mycket håltimmar och sena dagar (vilket Kitas gymnasium inte ska ha). Jag vet inte om kurserna jag läser kommer räcka till, vanliga skolor tar ju hand om sådant men på Kitas känns det som allt ansvar och vetande ligger på varje enskild elev. Borde inte en skola ha någorlunda koll på att sina elever läser tillräckligt många poäng? Jag vet inte men det känns otroligt rörigt just nu, tre av lektionerna jag ska läsa ligger inte ens på schemat. I vilket fall som helst så skiner ju tanken om att det faktiskt är sista året upp bland mörka tankar.
Men jag är inte bitter. Åh nej. Jag är glad, lycklig skulle man kunna kalla det. Jag funderar på att börja träna också, på gym, eller träningsstudio eller va fan man säger, haha, det ni. Jag har tränat på gym ett få gånger, det var med mitt förra fotbollslag för typ hundra år sedan. Spinning, body pump och så vidare. Sådana pass. Jag hatade det. Därför har jag fått för mig att jag absolut inte kan träna sånt för jag fortfarande tycker det är tråkigt. Men va fan, får ju ge det en chans, saker kan förändras. Och som sagt så behöver verkligen min kropp en ny start.
Festandet bör ju avta en del nu när hösten snart är här. Det gör mig inte så mycket, jag är faktiskt inte ens sugen att festa nu i helgen. (säger jag nu men vi får väl se imorgon fredag eftermiddag på väg hem i bilen med stereon på max)
Jag ska i vilket fall försöka lugna ner mig med festandet, det tär på en. Både psykist och fysiskt. Bakfyllan är ej min bästa vän om man säger så. Och jag hade inte tackat nej till en frisk fungerande lever i åldern 30. Några av mina vänner, har en tendens att dricka lite över promille 0.0 även de. Om ni läser detta, nu lugnar vi ner oss några hekton! För jag har jävligt svårt att sitta hemma och glo på film om ni är ute och lever loppan.
Jag har svårt att sammanfatta vad detta inlägg har handlat om eftersom jag har en förmåga att bana iväg från det jag först var inne på att skriva om.
I vilket fall, dags för en ny start! Även för bloggen.
På återseende (låter sjuuukt kläm-käckt, men de ä la inga noga)
/Lisa P.
Sista året nu. Sista jävla året. Ganska skönt att ha det i baktanke när man känner att skolstarten känns piss. Jag fick ett dåligt schema, mycket håltimmar och sena dagar (vilket Kitas gymnasium inte ska ha). Jag vet inte om kurserna jag läser kommer räcka till, vanliga skolor tar ju hand om sådant men på Kitas känns det som allt ansvar och vetande ligger på varje enskild elev. Borde inte en skola ha någorlunda koll på att sina elever läser tillräckligt många poäng? Jag vet inte men det känns otroligt rörigt just nu, tre av lektionerna jag ska läsa ligger inte ens på schemat. I vilket fall som helst så skiner ju tanken om att det faktiskt är sista året upp bland mörka tankar.
Men jag är inte bitter. Åh nej. Jag är glad, lycklig skulle man kunna kalla det. Jag funderar på att börja träna också, på gym, eller träningsstudio eller va fan man säger, haha, det ni. Jag har tränat på gym ett få gånger, det var med mitt förra fotbollslag för typ hundra år sedan. Spinning, body pump och så vidare. Sådana pass. Jag hatade det. Därför har jag fått för mig att jag absolut inte kan träna sånt för jag fortfarande tycker det är tråkigt. Men va fan, får ju ge det en chans, saker kan förändras. Och som sagt så behöver verkligen min kropp en ny start.
Festandet bör ju avta en del nu när hösten snart är här. Det gör mig inte så mycket, jag är faktiskt inte ens sugen att festa nu i helgen. (säger jag nu men vi får väl se imorgon fredag eftermiddag på väg hem i bilen med stereon på max)
Jag ska i vilket fall försöka lugna ner mig med festandet, det tär på en. Både psykist och fysiskt. Bakfyllan är ej min bästa vän om man säger så. Och jag hade inte tackat nej till en frisk fungerande lever i åldern 30. Några av mina vänner, har en tendens att dricka lite över promille 0.0 även de. Om ni läser detta, nu lugnar vi ner oss några hekton! För jag har jävligt svårt att sitta hemma och glo på film om ni är ute och lever loppan.
Jag har svårt att sammanfatta vad detta inlägg har handlat om eftersom jag har en förmåga att bana iväg från det jag först var inne på att skriva om.
I vilket fall, dags för en ny start! Även för bloggen.
På återseende (låter sjuuukt kläm-käckt, men de ä la inga noga)
/Lisa P.
